Det fria ordet

vingen

flyger hem med mig i sin famn.

åh, vad jag längtat efter din famn!


Den som såg ut att kunna ge mig allt jag saknade

ge.

Ge mig.

och jag lovar att jag ska ge dig alla skogar jag äger

alla utsikter jag sett

alla upplevelser som lever inuti mig

ska du få!


Fast det behövs egentligen inte,

dela en stund med mig så ska jag ge

en del av mig.


För kärlek finns det ju så mycket av inom oss

och så lite av där utanför

så varför inte!

För idag har jag lust att ge.


Glädjen i det stilla

är lika viktigt som glädjen för mig i det fria flödet

i förändringens öga

centrum av allt

är du

är liv

är vi

är jag.



Fri in i sista andetag

sista mening.

Så skall de andra också vara

så vill jag i alla fall

men om sådan är jag

då är allt som det ska vara.


Det där lilla ljudet av en nöt som knäcks

på jul

men bara en gång om året isåfall

men alla andra årstider

regnar ljud av knäck

knaster sprak knarr prassel tissel och tassel

ljudet av rörelse

Rörelse i rörelse.

Rörelse=liv.


Rör med vatten under jord

med vatten porlande in i hem

så vi kan dricka

svalt och underbart

vatten

släckande av törst

vilket vi alla söker

att släcka törsten.

Av vad vet vi oftast inte, så vi försöker

med det som alla andra säger åt oss.


Borde inte jag vara den som bäst vet när jag är törstig?

Jag vet att nu är jag törstig,

och då vill jag dricka.


Jag känner, alltså känner jag.

Jag lever alltså lever jag.