Och så vi har längtat!
Så vi har andats in
för denna stund.

Denna enda stund av lycka,
när världen, du och jag verkade fungera i takt med varandra.

O så fel.

Och så vi fruktat!
Så vi har flytt
från denna stund.

Denna återkommande stund av ensamhet
och den tid då världen verkar byggd att förgöra oss.

O så fel.

Och så vi har drömt!
Så vi har önskat
en annan stund än nu.

Alla stunder som skulle funkat utom just denna.
Att detta vi upplever nu aldrig kan ge oss ro.

O så fel.

Jag älskar, alltså blir jag älskad.
Jag lever, alltså blåser jag liv i andra.
Jag känner inget annat än rättfärdighet i att utföra vad som sker.
Ty de som sker, det sker, och var aldrig menat att göra annat.