Jag håller tystnad i mina kalla händer.

Darrar gör sorg.

Små subtila rörelser fångar mig

in i djupet av den falska kärleken.


Omfamnar mitt livs evigt ihågkommna träd.

"Det är mitt i all evighet!"

Som en bön om barmhärtighet

att lämna åtminstone ett ting intakt genom livets belägringar.


Inom mig skipas rättvisa genom smärta

det enda som skymtas bakom

är det tomma hörnet som vi fruktar så innerligt.


Den tomma skålen på våra barns bord.

Det tomma hålet i dina "kraftfulla" ord.

Det skimrande fruktträdet i slutet av dina löften.

Den vackra lögnen skapad av mitt stavfel.



En fylld väska

flödar över med ett ständigt flöde av

alkoholiserade fötter

skapta för återvändo.

Jag skapar mer

för återvändo

så jag kan omfamna dem i mina armar när de kommer tillbaka.

De kommer inte tillbaka.