Allt med honom är hud
han är som ett gammalt vackert trägolv
len och full av historier
slipad
med många små minnesmärken,
ändå inte så mycket äldre än jag,
han är en diamant och jag fick lov
att bli kär i honom det sa han
bättre sent än aldrig
för jag faller ju huvudstupa så fort
inte ofta men varje gång
och han är så okej med allt trivs
i sin lya med sig själv med mig
han är bara naturlig
i sina kyssar ger hela sig själv
som ingen annan kan
så enkelt och villkorslöst
har bott här och var snickrat hus
skolor i fjärran land, han bor här nu
vi andas i samma stad, håller i hand
går på samma gator ser samma saker
ja vi sover ihop och han sa en kväll
att ja nu har vi nog vuxit ihop
men att vi är på nåt sätt ändå
aldrig nära nog