Och jag har väl gått åt fel håll
från liten vuxen till stort barn
ber om det för mycket fast det är
för tidigt och ju så tydligt gång på gång
flödar ut
på golvet alla rummen varenda vän
och jag är känsloslaven
tvingas skrika “älska mig” fast jag inte vill
dagen efter ren inbillning det här med
att sprängas. nollnejfuckingingenting.
egentligen att berusa sig åka på axeln
fönstervinka äta alla nästan dö
i trappan snön och tystnaden
skynda bort mot vagnen
destination; krisen
bekväma fåtöljen en gång i veckan lärde mig
att hoppa av en hållplats tidigare. i tid.
tack för jag ska bo i gula trähuset vara bara
37 och inget mer andas släppa bli. ren. vit.
ska ju aldrig dricka mer (som vanligt) men kom
ta en shot ur min barnservis

“skjut mig”
det är imorgon jag säger det
för högt.