I bussgatans hållplatser
förefanns Bårslövs stolta elit
läger av gäng
blev två pojkspolingars invit.
Upp för och hiva
sedan ner igen,
tiggande torgduvor
jag och min vän. Thomas.
Han drog den ur näven
och bad oss att gå,
tillika predika att vår chans till
sprit var föga små.
Han ville oss väl ,Patrik
det vet jag idag,
- Kom tillbaks
när ni kan flyga!
fast förstås i den bordusare
versionens slag.

Vi sökte oss till triangeln
det var på vägen hem,
då du plötsligt till synes beamades
ner från himmelen.
Du föll oss båda i smak
med ett dussin örhängen,
blott tio,
knappt elva år
hade hunnit ikapp oss
den kvällen.

Med en något
oanad övertalningsförmåga
fick vi sälle med dig,
otaliga kramar senare
och en känsla av immanent ifrån mig.
Bet min läpp,
samlade mod
och satte en prägel
med läppar av blod
strax vid din
vinröda pilotsjackas krage
samtidigt som du
planterade fjärilar i min
magra mage.

Tiden frös,
och man kunde
om, om än 
just för stundens
klimax,
ana stjärnstoft
i dina ögon. Linda.
 
Verkligheten kom ikapp,
tiden ifatt,
jag och min följeslagare gick hem
för två pojkar
en alltför sen natt.
Sovsäckade ihop på golvet,
mellan varven
av nån nittiotalslåt, Robyn 
och en å annan 
utdelad anekdot...