Vi vänder kappans svarta fåll
åt motsatt håll
i motregn över kullars språng
vi dansar

Otakt över böjda gräs
så förlåtande
daggvått


Månvinkelns svalkande form
baddar febersjälarnas
skakande fruktan

och skär hål
i stålhimlens
aftondunkla
bergsform


Vi dansar spöklikt
och korsande skuggor
på marken
gör sken
av ett stormomfamnat
lövverk

Men stålhimlen sluter
sitt sår
vi blir skugglös
stillhet