Resan tog sin början vid en punkt
av oändligheten
där millisekunden blev
kall kompression
och en timme gick vill bland de vågor

som skapade ljudet av gnisslande drev
där motorernas klang
och kaptenernas rang
blev den samklang
som av punkten drog två dimensioner


Det var prydda manchetter
i guld och i prål
på de styrandes axlar och krås
och oenigheten de sporde, den fås
när en riktning skall tas ifrån intet

Horisonten log blank
i väderstrecksklockan
och mellan dess streck

Och det skapade nog
rätt så snåldjupa veck
i de pannor som skulle besluta

Om riktningens färd
om var spåret var lagt
om var stjärnornas passnål
sig vridit

De blickade tungt
i samfällda stön
ned mot pekarens hus
och dess nålar

Så punkten blev vilande tyst i sitt streck
det blev noll av det väntade utdrag
som skulle befrynda
förväntans begär

Det var tanken som for

inte vinden