Drog valkiga spår
på en len mark
där stegen blir
fingrarnas spårljus

Över dalarnas suckar
och ländernas solröda
rodnande lugn

Den första nattens
sista lögn
för de sluttande daggvåta
dimmtjocka fönstren

Som blickar mot morgonens
avsked och svek
fast kontraktet som band oss
stod öppet


Den glömska som for
genom tankarnas snår
drev kompassen från
blå koordinater

Där grader, minuter
för varje sekund
drog sig bort
från det tydliga målet


Att kasta sin brist
all fulhet och kring
sina svagheter linda
ett blomster

Där färger och dofter
får gömma det kvalm
som blir tydligt
när morgonen brister