det blev visst tjall på ringningen, den knöt sig om Quasimodos puckel. Ändå: från huvudet flöt Snurra min jord ur en alltmer jublande mun - ja, ja; ja: ja! Esmeralda släpade sitt svarta hårsvall som vågor över snövåt sten - natten igenom tjöt bandhundarna och hararna sprang som ludna streck mellan kasernerna. Under täcket låg du och jag - också vi var vågor. Nere på trakten talade man om varsel och att han Per Oscarsson brann upp med ben och allt. Jag ville göra änglar med dig.