När tid andas på avstånd
står minnen i närhet av hjärtas rum
välter omkull vägar av dyrbarhet

likt sekunder av ögonblick

När solen närmar min själ
blundar jag i drömmar
de som vi sa så många gånger

aldrig skulle bli verklighet

När orden flödar oss emellan
känner jag hur allt växer till liv
medens jag inser vad vi förlorade

likt ett timglas var tiden förbi