tror inte, att jag inte vågar
hålla dig

jag vill
ta och känna
men du går alltid sönder

när ensamheten lägger sitt vintermörker
över vår tvåsamhet

splittrade delar som aldrig
läker
medan jag bara älskar dig
till smulor

du krossas av min närvaro
jag dör av din ryggtavla
tillsammans är vi
miljondelar av en omvärlds kanske

men vi finns
och det måste kunna räcka att ge oss den födan
att existera

tro inte att jag inte vågar
hålla dig, och känna omfamningens under

trots snötäckta ord
vindkänsliga formuleringar
och nedisade känslor

smälter vi Antarktis

tillsammans

trots lövbefriade viljor,
konstbevattnade andetag
och kallgradssaltade själsvägar

river vi ned landsgränserna
och skapar nya

tillsammans

tror inte att jag inte vågar
hålla dig medan Jorden går sönder
och Universum förgör sig själv

vi bryter bevisade lagar
skrapar bort utlagda mönster
vi plockar upp smulorna av en gårdag
och finner en ny värld

tillsammans...