nattsvart sidenrock
och ett par alldeles
förstora ögon

så kastas livet åter mellan
gränsland och vansinne.
en knaper förrädare utan mål
upptänd av falska stjärnor

sådana som vi drunknar alltid.
tröttheten och rynkorna
att smekas av nödlögn

jag kastar mig åter och åter
mot taggtråd, vägrar sjukna
utan mitt mod

jag ser galenskap
och tanten bredvid
målar blygdläpparna
svarta, en symbol säger hon.
ett ovärdigt underliv
ett sköte som stötte bort.


jag vandrar likt demonen i min dröm
vilse och sugen på liv, eftertraktad
och avskyvärd.


det bor en ondska i oss alla
och vore du en fågel, skulle jag krossa dina
flyktförsök, bara för att göra mera illa.

jag älskar smörblommor
de är så gula, ser så goda ut
i sitt dödliga gift.