Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett haltande


Ett svart tränger i ådrors svall. Jag trodde ljuset var mitt att kupa, som en snölyktas puls. Nyss famnade jag den och sökte inte mer. Jag höll inte fast. Jag visste inte vad oro var. Nej, det var inget sken, jag svär - tro mig, jag var där. Jag andades.


Fri vers av Per Teofilusson
Läst 378 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2011-01-05 18:55



Bookmark and Share

  Anna*
En text som berör, kanske för att den behandlar vår ovetskap och uppvaknandet till livet - åtminstone i min tolkning =0)
2011-01-06

  Per Teofilusson
objekt3: ordet mer passar bättre. Tack för din skarpögda lusläsning!
2011-01-06

  objekt3
tycker inte om ordet "merAaaa" kanske

tycker mycket om det som vaggar jag förförs nog lite där

Mer aaa ?? ^^
2011-01-06

  jamal jamal
Underbart!
2011-01-06

  Ulf D VIP
Kan inte låt bli att just skriva " ok karln andas" bra, inget behov ab hjärt-lung räddning intill nästa text alltså.
2011-01-05

  Lena Själsöga Keijser
det är en vacker stund du skriver
den stunden kommer åter
den försvann ej

tack

Tack att Ljus och Värme Är Hos Dig

Själsöga
2011-01-05

  Lena Krantz VIP
Jämrans skum text och just därför gillade jag den här lite extra.

Den kan givetvis tolkas på så många sätt så är det ens lönt att försöka ge någon egen tolkning? Ja kanske i det att man trodde att man funnit svaret men så glider det bara undan igen.
2011-01-05

  Bjarne Nordbö
En livs levande text som jag sitter här och tycker mycket om.
2011-01-05
  > Nästa text
< Föregående

Per Teofilusson
Per Teofilusson