Experimenterade tidigt med att söka vidga överblicken
för att tillgodogöra mig bredd till att kunna se igenom
såväl som över. I det sökandet snubblar jag över insikt
om att morpha i varseblivning motsatser, innebärande
gigantisk utmaning för allt inrotat. Fram till 20år var jag
övertygad ateist men "lyckades" lägga till gudstro utan
att överge ateism. Det gick ej smärtfritt från början, år
av kamp behövdes att morpha denna svartvita gröten
jämngrå. Började sedan utforska allt fler områden att
bearbeta. Om så skohorn behövdes skulle all motsats
tvingas samexistera. Sökte bekräftelser och kopplingar
i allt som råkar passera synfält och anar strax mönster.
Det liksom tändes "objektivitetsinne" som genomlyser
osynligt och förklarar oförklarligt. Det är mycket enkelt
att hitta oceaner av invändning mot denna självpålagd
lobotomisk frontallobsanorexi, men noteras bör att den
ej nödvändigtvis leder till vansinne, tvärtom tycker jag,
inre ro infann sig över mångt och mycket - lobotomiro.