Så svårt att med längtan sitta..ensam en kylig natt..

att vänta sin kära åter..sin allra vackraste skatt..

så svårt att med händer knäppta..be om sann kärlek..så öm..

som kommer med lust och fägring..som inte alls är en dröm..



Men verklighetens sanning..är alls inte lika skön..

den hinner i fatt en även..om man så ber.. den vackraste bön..

så låt mig få stilla sitta..och drömma mig bort en stund..

lägga mig ner och längta..innan slutligen jag får mig en blund..



Men slutna ögon kan brännas.. av tårar..det blev ej vi..

känsla av tomhet och svek..är större..så fel allting kan bli..

så ber jag.. då stilla..driver dagg..faller regn..i tro..i hopp..

låt smärtan försvinna sakta..ej få rota sig i min kropp..