När tiden knyts ihop
När halsen blir torr
När tankarna formar en labyrint
Är det då som vägen känns som längst?

Det spelar ingen roll
Pulsen slår ändå
Jag har ingen koll
Kroppen fungerar ändå
Mina tankar går i moll
Vägen finns där ändå
Jag får börja om från noll

Du som står bredvid
Du som vet hur man vinner varje strid
Du som lever i varje tid
Är det du som vet men inget säger

En torr öken öde och död
En vandring i svart och vitt
Jag och du tillsammans men ändå så ensamma
En relation i svart och vitt
Jag och du i ett drama som varar tills vi hittar ut

Nöden har ingen lag
Lagen ser inte nöden
En väg ut
Skylten över dörren lyser grönt
Hinner vi ut i tid
Hinner vi ut innan tiden knyts ihop