det känns som jag skriker men som om ingen bryr sig eller hör.
Jag kan säga något men ingen verkar lyssna.
De lyssnar bara när jag gör fel, de pekar de fort ut. Mina fel.
Jag gråter så ögonen svider och huvudet dunkar.
Jag gråter så huset gungar och marken skakar.
Men ingen bryr sig eller hör.
Jag försöker vara glad och trevlig för att få någonting tillbaka men i hjärtat är det noll.
Ibland skulle jag vilja slippa vara människa,
bara sova, äta, jaga. Slippa.
Slippa vara tom.