Det finns gator som för evigt är förknippade med historien. Gator som väcker känslor, förväntningar. Jag har mött namnet så många gånger......... Nevskij Prospekt. Det låter lite som musik........... Nevskij Prospekt i St. Petersburg, Petrograd, Leningrad. Varje namn staden haft väcker olika associationer.

Det var här på Nevskij Prospekt som huvudpersonen i Nikolaj Gogols 1800-tals novell "Kappan" Akakij Akakijevits irrade runt i kvällsmörkret och fåfängt letade efter sin stulna vinterkappa. Den lille ämbetsmannens fåfänga kamp mot det irrationella. Det var också här som studenten Raskolnikov, som försökte bevisa något slags övermänniskoidé, rusade ut efter det fruktansvärda mordet på pantlånerskan i Fjodor Dostojevskijs roman "Brott och straff". Kosackerna i sina höga pälsmössor galopperade nedför Nevskij medan sablar och piskor ven över det hukande småfolket. Stormrika furstar kördes i sjuglasvagnar bakom fördragna gardiner hem till sina palats. Lenin smög med neddragen keps runt hörnet för att leda studiecirklar för Kampförbundet för arbetarklassens befrielse. Revolutioner startade: 1905, februari 1917, oktober 1917. Nevskij Prospekt.......

Nu står jag alltså här på Nevskij. Kommunistpartiet har förbjudits, marknadsekonomien proklamerats och historiens blad har vänts på nytt. Jag hade föreställt mig att gatan var en bred boulevard som gick längs floden Neva. Så är det inte alls. Gatan skär som ett knivhugg rakt genom staden från Nevskij-torget till Vinterpalatset: 4,5 km lång och mellan 25 och 60 meter bred. Staden är alldeles platt, inte en kulle så långt ögat når. Då minns jag att här varit träskmark förut. Igår kväll stod jag utanför mitt hotell Oktobrskaja och tittade ut mot Nevskij Prospekt. Bakom minnesmärket på Upprorstorget såg jag en teater eller något slags palats . Trafiken var ganska måttlig och nattvandrarna fåtaliga. Det var ganska ljust - en av Petersburgs "vita nätter".

Idag är allt förändrat. Palatset eller teatern visar sig vara en järnvägsstation byggd i mintgrön barockstil. Moskva-stationen stavar jag mig till. Så pass många kyrilliska bokstäver kan jag. Trafiken är tät och framför mig rusar tiotusentals Petersburgsbor förbi. Jag höll nästan på att skriva Leningradbor av gammal vana. Men staden har ju efter en folkomröstning återtagit sitt gamla namn: Sankt Petersburg. Alla har dock inte accepterat namnbytet. Det blir jag varse en dag, då jag möter en man nere vid Neva. Jag förstår inte ryska, men den hetta med vilken han förklarar för mig, att för honom förblir alltid staden Leningrad, går inte att ta miste på.

Det är verkligen tiotusentals, kanske ännu fler människor som rusar förbi. Man går sex till åtta i bredd. Fort, mycket fort. Jag hade föreställt mig att Petersburg med sin påverkan från Västeuropa skulle var elegantare än Moskva. Så är det inte alls. Människorna är sämre klädda här, livet verkar hårdare. Du ser inte alla historiska byggnader utan blicken fångas ständigt av folklivet, av allt som händer. Och allt händer verkligen. Den fria marknaden härskar och allt är tillåtet. Klare sig den som kan.

Nedgången till tunnelbanan blockeras nästan av en improviserad rock-konsert. Tunga bluesackord gungar i betongvalven. Det är tätt, hett, klibbigt. Ficktjuvarna firar triumfer och småpojkarna springer runt och tigger. På gatan ovanför säljs allt - skruvar, kaffekoppar, ett par byxor. Många av försäljarna är gamla män och kvinnor med sorgsna ögon. Atmosfären från Gogols och Dostojevskijs romaner dyker på nytt upp i minnet. Efter alla ser att du är turist hejdas du var tjugonde meter av en påträngande försäljare, som vill sälja dockor, lackskrin, arméklockor, champagne eller växla dollar. Det blir ganska jobbigt efter en stund.

Till slut sjunker jag ned på en trappavsats och köper en Pepsi-Cola av försäljaren. En Pepsi kostar mig en spottstyver, men är en mindre förmögenhet för ryssen. När jag druckit ställer jag tomflaskan bredvid mig och vips är den försvunnen. Vem tog den? Jo, tiggaren i hörnet. Han som legat helt orörlig som en hund vid husknuten. Det enda du sett var en trasig keps, ett orakat ansikte, en tom blick och en framsträckt hand. Nu har han plötsligt fått liv. Ryggen sträcks, gången blir säker och då han skyndar över tvärgatan klappar han uppskattande en landsmaninna i ändan och ler sitt mest strålande leende. Snabbt omsätter han tomflaskan i kontanter och strax är han tillbaka. Sjunker ihop, orörlig, med tom blick. Jag börjar nästan tvivla på att mina ögon sett rätt.

På Nevskij Prospekt i Petersburg, i Ryssland.