Den här vintern är en slarvigt målad akvarell
Konturerna dör i det blöta.
Dagarna andas i fuktmörkt grått.

Jag går i leran och styckar lik med motorsåg.
Min traktor sjunger för de döda.
De stupade träden vilar.

Jag går som de fallna skogarnas dödgrävare.
Med klingan slipad mot urtiden.
Klyver jag undan ekars sekler.

Jag går som förgörelsens hatade eftertrupp.
Som den skinnflådda markens gesäll,
städar jag bort döda tider.


Ingen vår är evig.
Inget annat finns än nu.
Låt oss sträcka känslorna som träden,


mot de groende världarna i varje ögonblick.