Jag smeker kläderna av staden
Med all den kyla en sådan förolämpning kräver

Här skulle aldrig spårvagnen ha stannat
Om det inte var för att jag stod här

Smärtan efter att ha lämnat stadens famn och kommit tillbaka
ekar, för att allting är som alltid

Man vill skrika in sig i det oväntade
Men, man behöver aldrig se sig för
Här går spårvagnarna på räls
som alltid

Och

trottoarerna vilar i sina fållor.

Jag går i gamla spår.

Som alltid.