Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mot min pannas insida.



Mitt liv

för en minut

utan din bilds beslutsamma kringspringande runt min färglöshet.
Varför måste mitt tomrum vara så sprängande uppfyllt av dig?

Varje sekund
står du med din frånvaro tryckt mot min pannas insida.

Försvinn du som inte älskar mig!
Försvinn du som vittrar mig till död!

Försvinn ur mig och ge plats åt vad som skulle kunna

Gro.

Jag känner mitt eget åldrande i betraktande av din orörliga bild.
Du är mitt odödliga brännmärke, min eviga tillbakadragare

till att vara lämnad.

Mitt liv

för att få sluta sakna dig.




Fri vers av roen
Läst 658 gånger
Publicerad 2005-12-23 11:28



Bookmark and Share


    NoMi F
Så sorgligt men me väl beskrivna ord
om hur en person kan fastna
i ens minne.
Vara saknad men man vill liksom
bli fri från känslan-känslorna
kan känna den känslan här
Tycker om denna
2006-01-14

  sol
"Varje sekund
står du med din frånvaro tryckt mot min pannas insida."
- underbar formulering..

rubriken är lite lam till en så stark text..beskriver klisterviruset man kan fastna i..
jag skulle kalla den: "trykt mot min pannas insida"
oerhört vacker dikt!
2005-12-27

  rebecca d
Jag känner mitt eget åldrande i betraktande av din orörliga bild.

bra!!! säger mycket...fffrallt: sant
2005-12-26

    uppåtframåt
Fan så jävla bra.
2005-12-23

  stannar kvar
"Varje sekund
står du med din frånvaro tryckt mot min pannas insida."
Är en helt underbar rad, den säger allt och bildar en axel som resten av dikten roterar runt. det är starka känslor. Jag vet. Du skriver underbartsom alltid.
2005-12-23
  > Nästa text
< Föregående

roen
roen

Mina favoriter
Bakom gardinen