Höj volymen så jag ser.
Skrik som syra.
Smält undan tatueringarna från mina näthinnor.

Himlen blå, korpen svart

Språk blir åderbrock.
Ord blir vanor.

Du måste blåsa skiten ur mig
då jag har hunnit döma dig.
Du måste spränga mina mallar.

Tandtrollen i trumhinnan viskar tavlor,
så mjuka att sitta på

Sitta
Sitta och titta,
i barnböcker och blädderblock.
I hörnet med hörlurarna på

Tandtrollen i trumhinnan målar vaggvisor
och jag får aldrig veta.
Hur dina älvor står vid spisen,
och stuvar stjärnor i plaststekpannor
Hur du rider in under deras kjolar,
på flygande noshörningar av guld.

Himlen grön, korpen vit,

allt medans jag trallar på.

Du måste spränga mig,
och sprängd ska jag förstå.