Hur ser det ut,
utanför fönstret,
det är mörkt, inga lampor lyser.

Tomheten blev en dag till leda,
det var en vanlig dag,
en pojke fångade en snöflinga i handen,
en morsa gick till jobbet,
en yngling var sjuk.

Något gick förlorat,
något lades till.
Vi suckade, men jag tror
inte att någon grät.

Många drömlösa nätter har passerat,
vad har vi att tro
eller hoppas på,
har vi verkligen mage
att önska oss någonting av framtiden?

En ung kvinna vet att hon är vacker,
det syns på hennes läppar,
en bror till någon har ett problematiskt förhållande
till sin moder.

Vad ska vi göra om det är samt,
som någon viskade i kulissen:

Om åren mattat hjärtats slag,
om våren har lovat oss för mycket,
om vi sprang
å sprang
å sprang
och lovade varandra
att vi allt är födda att fly!


Vart är vi på väg, säg har
grusvägen som slingrar sig framför oss
ett slut.

Idag har jag inte gått ut,
jag har knappt lämnat rummet.

Vi kanske inte borde hänga med folk,
som gör oss ledsna ibland,
kanske borde äta nyttigt
och röra oss ordentligt.

Jag kan inte se landskapet,
genom vilket vi reser,
det är för dunkelt.