Jag sitter här och funderar på livet i stort
min kärlek är stor till liten och stor
den glädje och tacksamhet jag känner för livet
kan inte tas bort.

visst är jag sliten trött och irriterad ibland,
jag orkar liksom inte stå på och vara den som
alltid ska vara stark, men ändå är jag de.
För jag har trots smällar i livet tagit mig upp
och tack vara min glädje tacksamhet och kärlek
så kan inget eller ingen få mig så långt ner i botten igen..
ja jag sjönk, andningen var tung, trycket smärta.
och i ögat såg inget ljus när munnen log.
.
Nu är jag uppe över ytan jag trivs och mår gott,
I mina barn ser jag glädje och kärlek, tacksamheten
inom mig är stor jag kan ju bara säga att jag älskar mig,
och de som kommer till mig får bara värdet av allt att bli större..