När ensamheten är stor
kan man undra vad finns mer.

men det finns så mycket att hämta,
om man bara är villig att se.

så vad är det som gör att vi tittar
utan se? varför blundar vi för dem
som något vill ge?

Är det räddslan som finns inom oss
som gör att det är svårt att släppa
någon in.

Men min tanke är att om jag ser
igen kommer jag att finna ut att
många saker finns i min närhet

det finns så mycket vackert att se.
det finns så mycket kärlek att få.
så nu har jag slutat titta och börjat
att se..

och jag njuter för fullt av det vackra
som jag ser, och av all kärlek jag får
av alla fina människor som finns i min
närhet, och allt sparar jag i mitt hjärta

Så TACK till mig för jag valde att
se igen :)