Dansar i galna gränder där kullerstenarna vittnar om vågade begär. Fyller alla mellanrum med det oerhörda och klämmer in det svulstiga. Dagarna flyr över hustakens stekande metall allt medan myrmänniskor rusar på sina invanda stigar mot stackarnas högar av bortglömda detaljer som växt sig större än dem själva.

Proportioner växlar med humör och väder samtidigt som skuldbördor knäcker ryggar och fyller tankar med vansinne. Fåren hoppar ändlöst där häcken växer törntaggigt hög. Ingenstans finns lä från tankar som söndrar i glödande stekhet visshet. Överallt finns järtecknen som formar sig efter floden skapad av huggormsgift. Håller vårdträd i hampan medan behoven växer.

Strålande kvällning drar sig närmre avslut. Ord kan upplevas överflödiga i tjällossningens översvämningar. Guldkantade husknutar skapas endast i nuets hets utan att någon lägger märke. Rusande hjärtan i vidriga rollspel. Vill inte höra. Blindhetens lov. Mörkermänniskor rispar sönder verklighet och trycker ner drunknande under ytan. Till vilken nytta ska mina öron sprängas fulla av ovärdighet från svärtade läppar?

Dansar i galna gränder där kullerstenarna vittnar om ljusskygga dagar. Dansar alltjämt genom tidssprickor revade ur lummerprydd ljudmatta. Blottar pärlprydda kaskader, vällustig nakenhet, gråskalor sjungna i ordduschar - låt mig få dansa - dansa smärta till livlighet. Låt mig få måla färg till dina drömmar. Låt mig få pryda dina utmärglade minnen, beströ dem med solglitter. Kom ut ur din gömma du skygge av rotskott. Dagen randas med leende vingljus. Fladdra i vinden och torka din törst. Versfötter går vidare mot gryningsljuset. Följer du med?