Fornlämningar av minnen studerar otroget mot ett utsvultet hjärtas pulsslag.

Den påtvingande kärlekens ljuva forsar är arvvingar från misslyckanden. Där är vi, ståendes med oriktiga sanningar i präktighetsskålen.

Värdet är meningen i vårt liv. När det tunga regnet smattrar mot de blyfattade fönsterkarmarna är låneperioden slut och vi byter vy med ett fingerknäpp.

Smärtan hägrar i horisonten och är ständigt morfinbedövad. Fruktan är vår egen spegelbild, där den nakna och brutala sanningen stirrar anklagande mot vårt beteende.

Olyckan är bara att byta ut mot Edens lustgård och vi drogas av den skälvande makten att styra kompassens Nord mot Söder. När arrangemanget är så fingerat att omöjligheten ler vackert bakom den planterade skogsdungen - är vi vid liv och sprudlar av härlighetens fantastiska fasad!

De kallas för plagiat, sanningskopior och lögnare!
De kallas för själviska, centrumfixerade substitut.






människor