Röster skär min hjärtsträng.

Nyfikenhet strömmar ned.

Jag faller sedan
I något andra kallar för sömn.

I spegeln jag nu försvinner.

Väcks sedan av drömmen
Och en ny människa jag ser.

En längtan väcks ur framtidens förbjudna trädgård.

Obekväm undran.

Om när jag mig själv kommer att få se.