Jag tittade djupt in i väggen bakom mig,
och såg inget annat än mig själv.

En kvinna klädd i livsförnekelse sa en gång,

att det inte finns några misstag.

Går barfota till skogen,
hälsar på den lilla flickan som hängt sina gudar mellan gravstenar.

Ser att hon försöker befria sig från andras slaggprodukter,
springa längs de andra barnens livslinjer för att plocka

lika röda fina äpplen som deras.

Men hon fick bygga sitt eget äppelträd.

Tar farväl av den begravda flickan i sitt eget lik.

Sätter mig på vattenytan, vid vägens slut.

Nynnar på en okänd melodi,

Dricker ur min egen andedräkt,
ser hur mitt hjärta flyter ner till mina fötter

i flickans flytväst.

På andra sida sitter ett svin,
likt dig

med sin subtila måltid baserad på mina kroppsvätskor.

Torkar sig kring munnen med min lunga,
och ler mot sin egen spegelbild hängd på bröstet,
med mina två äpplen i sin hand.

Jag kanske inte vann,

men jag tog med mig ett pris hem

vilket var min frihet från dig.