En dag vaknar jag upp, och livet är inte detsamma som det var igår. Allting är likadant men ändå annorlunda. Dagarna rullar förbi i samma fart som förut, ändå tycks tiden stå stilla. Jag står kvar med fötterna på samma plats som förut, ivrigt stampandes och med gruset yrandes omkring. Färger byts ut och ändras, människor susar förbi, men jag står envist kvar.

Idag vågar jag försiktigt att lyfta på ena foten. Jag sparkar lite lätt i gruset, och tar ett litet trevande steg ut från den plats som jag nästan växt fast i. Allting påminner fortfarande om den tiden då jag satt fast i gruset. Men klumparna i bröstet byter sakta skepnad, från hårda stenar med vassa kanter till vita, lätta, dunfjädrar. Ett litet steg ut i livet.