Kärlek,
ett ord som jag alltid har haft svårt att förstå.
Den kommer oftast hastigt,
och lämnar sår.
Mitt hjärta är fullt av kärlek,
men den delar plats med smärta.
Spår efter de jag älskat,
som svikit mig.
Längtan efter det,
jag vet jag kan få.


Jag måler en blid av kärlek,
som gör mig blind.
I det stora hela,
är jag bara din.
Ibland blir jag kär i kärleken,
och låter mig styras.
Men då hamnar jag alltid snett.
Att älska någon,
är verkligen inte lätt.

I grunden måste man ha en egen kärlek,
älska sig själv.
Annars glömmer man bort,
att skydda sitt hjärta.
Kastar sig ut,
utan livslina.

Vi alla står maktlösa inför kärleken,
kan inte alltid styra vart den förr oss.
Bygger murar omkring oss,
och väljer vilka vi vill släppa in.
När hjärtat får styra,
kan man totalt glömma sitt förstånd.
Äkta kärlek lysser alltid igenom,
en ren glöd som lämnar ingen oberörd.

Kärlek,
en känsla som ger än vingar,
raderar alla hinder,
och ser bara det som är gott.
När mitt hjärta slår emot ditt,
känner jag din kärlek till mig i ditt hjärta.