Om du bara visste vad det krävs av mig att leva,
att finnas till.
Hur länge jag låg ner och stärkte ut en hand,
och de bara gick över mig som jag va ingenting.
Grät min tårar i ensamhet,
i tystnad så jag inte störde de som gick över mig.
Jag ligger inte längre kvar,
där ni lämnade mig.
Jag överlevde era ord,
era slag.
Trodde ni kanske jag inte,
skulle finnas här idag.
Ni gjorde mig stark,
inom mig.
Ord har makt att bryta även den starkaste själ,
så låt mig ge dig en hand.
Jag har inte plats för hat i mitt hjärta.
Önskar ingen ett uns av min smärta.
I denna kalla värld,
låt dina ord ge värme.
För du vet inte vad som händer,
inom någons själ...