Va vet du om vad jag bär inom mig,
jag talar gärna om hur jag mår,
om du har tid att lyssna.
Jag lärde mig att människor kan va din vän,
men bakom min rygg stoppa in en kniv.
Jag har svårt att släppa in någon,
då mitt hjärta klara inte av mer sår.
Jag vet att jag passar ut,
bryr mig inte längre om att passa in.
Livet är för kort,
för att försöka va nån annan.
Lärde mig inte som barn att dra mina gränser,
så lät alla i mitt liv gå över mig.
Jag borde varit död,
förlåt fortfarande andas.
Har inget att säga till de omkring mig,
för jag vet inte vad du bär.
Vill bara säga,
du är inte ensam..