Jag valde inte den jag är idag,
Valde inte min familj som barn.
Nu jag väljer min egen idag,
väljer vem jag släpper in,
och vem som får stanna kvar.
Du vet väl att
monster finns.
Känner du dig trygg,
låt mig då förklara.
Monter för mig är de som gör illa
de som är små.
De kom till mig på natten,
även på dan.
Fick lära mig tidigt,
att stänga av.
Inte en hade tid att fråga,
hur jag mådde i en sekund.
Jag va alltid rädd,
försökte göra mig så liten,
gömde mig under min säng.
Va var ni
som skulle skydda mig.
Just det,
det va ni som gjorde illa mig.
Ingen hade tid att se,
Ingen ville höra.
Den som räddade mig,
det va jag.
Om någon hade tid att fråga,
skulle jag ha talat.
Så låt min ord väka dig
från din blindhet.
För moster finns alltid närmare
än du tror..