jag vet inget mer än det jag ser och hör

kan det vara mina ögon som brinner

kan det var mina öron som inte kan uppfatta världen

kan det vara doften av paradiset jag känner

en bomb briserar

en krater i mitt hjärta

ett hål i min själ som ingen kan fylla

vad ska jag göra när allt är sagt

inga nya idéer kvar, alla böcker är lästa

jag kan inte känna vad jag borde känna

det är en dag till bland skuggorna

en sång från ett öppet fönster

ett rum där det kanske finns en plats för mig

dessa timmar av hopp

dessa timmar av lånad tid

dessa timmar utan stopp

finns det vägar som inte syns

kan jag bli akrobaten högt där uppe

på lina, fyra hundra meter ner

oändlighet ovanför