jag imploderar inifrån och ut.
briserar i en storm av känslor.
bedrövelse. sorg. 


och höstlöven rasar ner för gatan.
drar sig undan från sånt som är jag. 
ingen vågar komma nära
sånt de inte förstår.
obegripligt och äckligt. 

det här är bara förortspoesi och sånt som ingen ser,
som ingen vill se.

det här är inget specifikt,
inget här är grammatiskt korrekt.

det här är bara abstrakta känslor som bryter sig ut
ur ett osynligt skal.
en osynlig barikad,
gjord av tårar, besvikelse och krossat hopp.

jag känner mig bara som en synonym
till något. 

synonym till ordet synonym. 
det är jag. liktydig. 
ljudlöst kommer alla vi liktydiga
försvinna. 
för vi är inte välkomna i det här samhället.
vi är deprimerande, för många cigarett-rökande
icke-normala individer
med alldeless för mycket känslor.
vi klarar inte genomsnittet. 


lär dig att le din jävel. 
även om det bara är på låtsas. 


[ibland faller jag handlöst,
ungefär mitt i ett andetag.]