imse vimse fucking spindel.

svante har förföljt mig genom alla år, betraktat mig från avstånd, gömt sig och lämnat fluglik på min kudde.

Det lilla kräket.

Han har krupit på mig, gett mig fobi och mardrömmar.

Klättrar upp för trån...

Jag kan säga att jag ärligt och innerligt hatar honom, med sina en miljon ögon och håriga små ben.

Ner faller regnet.

Det spelar ingen roll hur många gånger jag dödat honom, han återvänder ändå.
Det är om jag ens vågar försöka döda honom vill säga.

Han är så liten och jag är så stor, men han är fortfarande min största fiende och värsta mardröm.

Spolar spindeln bort.

Jag avundas Svante, han återuppstår, kan gömma sig överallt och ger aldrig upp.

Upp stiger solen, torkar bort allt regn.

En vacker dag kanske vi blir vänner, Svante och jag...
Högst osannolikt.
Men jag är en optimistisk människa.

Imse vimse spindel klättrar upp IGEN.