Tavlan skrattar med mig,

jag sträcker ut en hand för att känna om hon är på riktigt...

Fingrarna stannar där hennes gör det och hon känns kall och hård,

kanske härdad?

Flickan tittar förvånat på mig och ler lite osäkert.
Känner jag henne?

Hon drar fingrarna genom håret och suckar,
samtidigt som jag faktiskt.

Detta underliga sammanträffande

lockar

till en lek.

Jag lyfter min högra hand och hennes lyfts i samma ögonblick.

Jag tar ett steg framåt, hon gör detsamma.

jag trycker mig mot henne för att inse när vi står ansikte mot ansikte att jag stirrar på mig själv, mina ögon, min själ..

Men just idag, saknas en bit av mig..

Jag uppträder förvirrat, när jag inte är hel!

Okänd för mig själv