Ett år av starka blickar,
svalda ord..

Han gungar lätt med i den berusande rytmen och lutar sig sakta fram och kysser,

livet.

Äckliga evighetscigg.. 

Utbrister han och knäpper iväg giftpinnen innan han får ännu ett av sina barnsliga dansryck. 

Snurrande, sprudlande vacker naivitet skiner från de intensivt kloka ögonen, 

och varje sekund 
vill firas 
som det vore det allra sista.

Visst är den vacker, kärleken?

Kvällen bjuder på nattklubbsäventyr och nära högtalaren snurrar hon i sin egen värld med slutna ögon och svävande känslor, 

oförmögen att känna smärta.

Kanske är de egoister, eller till och med provokatörer?

I själva verket kanske det inte finns några rätt, fel eller måsten om känslorna får överhand? 

Den biologiska klocka som tickat så febrilt 

tycks ha nöjt sig helt och hållet med läget 

och

 all press 

försvann..

Kravlös obunden kärlek utan bäst före datum.. 

Det är svårt att se några fel i någonting så vackert..

Eller hur?