En ofrivillig galghumor som får oss döskallar att skratta ikapp
med en bödels moral tar jag livet av allt vi haft
Din kropp sviker dig
din lögn blir uppenbar
rodnaden på dina händer avslöjar att kylan där ute i allra kallaste grad finns kvar
Likt en fallfrukt från släktträdets yttersta gren
Som ofrivilligt frivilligt fått växa upp i grå betong
En spricka i fasaden
där fanns den näring som gav mig liv.
Ledsen att jag uppehöll din tid
Låta livet vara där det är
inte ta något med mig
inte lämna något kvar.
Ett plikttroget ego utför sitt sista jobb.
Det finns ingen erfarenhet bred nog att falla tillbaka på.
Stunden är nu och jag tar dig med mig.