Jag är regnet som faller
i tomheten kring dig.
I andetagen drar du min fuktiga själ,
spöklikt fallande mot marken,
leker i ditt hår.
En droppe i ögonbrynet
följer ditt ansiktes linjer.
Ett gudomligt sändebud
som talar i smattret mot marken.

Men du hör mig inte.
Du bli bara blöt.