han håller min hand och frågar om jag har kräkts någon gång när han har varit med. jag ljuger och säger att nä, det tror jag inte. jag hackar sönder hans ögon med en enda blick och han frågar varför jag ser så annorlunda ut. jag svarar och säger att det måste vara min nyklippta lugg. han säger, du har hat i blicken julia, skärp dig.

vissa dagar är som alla andra. jag somnar, vaknar, lever i din randiga tröja. så att du finns kvar hos mig på något sätt. men jag vet att du är hennes nu. du gav dig själv till henne. lämnade mig för henne. tydligen var hon mycket bättre. hon åt kött. hon åt mat. det gjorde inte jag. du sa, jag orkar inte trösta dig mer. och det var så allt föll.

att somna vaken är inte att somna. jag drömmer om dig och jag tror att du drömmer om mig ibland. du måste ju tänka på mig. snälla, dröm om mig. ibland måste du väl ändå påminnas om hur fantastisk jag var för dig. eller så tänker du tvärtom. hur jobbig, hur bräcklig och hur äcklig jag var.

jag vet att du ljög. jag har vetat det hela tiden. du var otrogen. du måste ha varit det med henne. ni är ju tillsammans nu. forever and ever, love you honeybunny. jag svälter inte längre, petar bara tänderna, ibland så slinter jag med fingrarna inne på toaletten och se där ja, äntligen tom. han säger att jag luktar konstigt. måste vara kläderna, second hand, du vet.