I.
han trodde att han skulle lyckas att glömma mig
om han flydde till australien
när jag flyttade till new york
men jag vet precis vilken käftsmäll som jag gav honom
varje gång som oliver laddade upp nya foton av sina händer runt min midja

jag förstörde en annan människas liv
utan att ens bo i samma världsdel

II.
"ibland tänker jag inte ens på hur min hand brukade vilade i din"
och han skriver till mig, "snälla, säg inte så. jag har tänkt på dig."

det känns som att drunkna i hans tårar
ensamheten är universal
han behöver mig nära
även på andra sidan jorden

III.
och han får mitt namn att låta som ett skällsord
när han ber mig att lyssna på vad han har att säga
för att tala med samma läppar som jag en gång drömt om
men som nu tycks så gråa

IV.
så han flyttade till min hemstad
trots att jag inte ens bor kvar där längre
för att vänta på min hemkomst, ett år senare

V.
men jag gick därifrån utan att se mig om
utan att ens vilja vända mig
efter dig

och ska jag vara ärlig, anton
så har jag nästan lyckats med att övertyga mig själv
om att jag aldrig någonsin älskade dig