våren kom som ett hån samtidigt som pappa fick sitt cancerbesked
jag drar ned rullgardinen mitt på ljusa dagen
gråter ut den ändlösa sorgen
livrädd inför döden

pappas bleka anlete, urkarvat från vad det en gång var
teven står på ljudlös, hela familjen stirrar blint ner i golvet
hjärtat känns som förlamat medan det slår i panik
cancer grad 4, den sprider sig, tar över levern

försöker att ta in all information som jag hör
men kan bara minnas den negativa
hur ska jag kunna fortsätta leva när du tynar bort?
mamma ber mig att vara stark när jag faller itu

pappa jag är fortfarande ett barn,
du får inte lämna mig nu