det finns viktigare saker i livet
pappa har cancer
jag har inte frågat hur han mår på tre månader
vill inte veta, så äckligt jävla självisk

jag skrev ditt namn längs min handled, mamma
för att dölja dem vita ärren som sjukdomen gav mig år 2010
uppå den hud som jag skar itu, för att han vägrade att förstå
mitt blödande hjärta slog ut min undernärda kropp

jag ville verkligen inte leva längre
men jag föreställde mig aldrig att ni kunde dö

jag ska flytta tillbaka till new york i höst igen
snälla pappa, du måste göra det omöjliga för min skull
men jag inser det nu, du kommer aldrig att bli frisk
cancern slutar aldrig att sprida sig

så jag exploderar i tårar, ågren, panik
i min 110 cm's säng med vita lakan
vrider och vänder mig i fosterställning
tycker synd om mig själv, när det är du som dör

men jag kan inte bo kvar i sverige
ändå jag klarar inte att flytta härifrån

för jag vet:
nästa gång som jag återvänder till sverige är det för att närvara på min egen pappas begravning
jag är 21 år gammal, det ska inte hända nu, det får aldrig ske