Här är jag med liv i mitt bröst

med barna ett famntag bort

och jag tänker att här är lyckan som störst

max ett innerligt andetag kort

Nej inte ni alla har rosor vid fot

en del tampas med stickande törnen

men jag hoppas att livet ert ska slå rot

och byggas på allvar i hörnen

det kan tänkas att nödrim får här ta sin ton

men ibland är viljan stor

här finns ingen utpekad här är den som störst

som i livet lyckan gror

Jo livet har haft sina duster med oss

det är inte alltid dagen vart snäll

men jag hoppas och tror att solen kan lysa

för ett barn som ständigt har kväll

Hoppas att stegen ni tar ska va nya

ska vara fyllda av stolthet och tro

att ni i det vuxna ska finna er roll

och på framtiden finna nån ro

Själv kan jag bara sitta och hoppas 

att tiden står er bi

för livet är fyllt av små timmar som tickar

fyllt av livet och kärlek och vi.