Bara en antydan till ditt outtalade namn
Kan rycka upp allt det jag så försiktigt gömt undan
Stoppat om och låst in så att jag slipper minnas

Jag ser dig ibland på stan
Gömd bakom dreads i trasiga skor

Har jag tur hinner jag byta håll
För jag avskyr att se din skam
När du ser igenom mitt dåliga pokerface

Och pratar dem om dig
Är det med avsky i deras röster
Men hur kan man hata någon som
Redan hatar sig själv?

Jag önskar så
Att jag kunnat rädda dig

Men där går du på stan och jag gömmer mig i en affär
Sneglar på den flickan som
Gav mig min första lakritsbit
Och vet att hon är långt borta

Det är anledningen till
Att jag alltid pratar om dig i imperfekt