många kan dö vid bara tanken,
många kan se livet rinna ut ur en enda felaktig vy,
förvånansvärt är den skälvande känslan av hopp
sen dör ett allt med en enda krossande mening
en död och brusten blick,

älska mig ändå

jag önskar så mycket av livet
att det gör ont
varje timme
var minut
alla andetag

att se njutningen i andras ögon,
se framgången spridas i omgivningens ljus

jag dör vid den tanken

att jag aldrig kommer uppleva

ljuvligheten

doften

och

känslan,



älska mig ändå



stenen är redan krossad
och dess sand rinner i mitt timglas

vill ta,
vill så gärna känna det i min hand
ser bara hav av tårar

det finns en strimma,
en vilja
som för mig ut
mot tanken som får mig att

dö

av det minne att du faktiskt

finns,


älska mig ändå

för mig mot din mun, ditt sköte ditt berusande Universum
låt mig implodera inuti

det finns ingen annan mening
det finns ingen annan sol

ta mig bortom all förtvivlan
kasta mig förbi all längtan,



älska mig ändå