Som en dörr, som öppnats på trasig glänt.
Släpper igenom ljus som ditt hjärtas låga tänt.

Så ser mina ögon blå en annan ny värld, så börjar
tanken sin oroliga, otrygga resas färd.

Som att vakna ur en evighetssömn. Stå som vilsen å
rädd i livet med sorgens smärta i sin dröm.

Så växer åter en känsla i mig. Jag vet, jag får den utav dig.
För du väcker nånting inom mig.

Kanske ger du mig en sann tro på chansen till nåt bättre,
då du godhet å tryggheten bär.

Som att se när kylans is blir till värmens sol på en oändlig himmel,

att hitta blommor som levt under frostens snö, att det som ungen

spirar ska få fortsätta gro över vida vatten mot en väg till en lycklig

bro, där det finns något gömt å göra verklighet av det jag bara fått

sakna å drömt.